Nu så är det julafton, här i Sverige så firar man oftast redan idag medan i de flesta andra länder så firar man imorgon. Det är självklart inte alla som firar jul och jag har inte koll på alla högtider som finns men jag skulle nog ändå säga att jul är en av de mest givmilda högtiderna. Då det är otroligt mycket mat, julklappar och glädje, kärleken att ge till andra är som störst nu för många. Jag personligen anser att jul är en av de bästa högtiderna och jag börjar tagga redan i September på jul. 

Och det är just den sidan som de flesta ser, den glada sidan där folk spenderar julen med sina nära och kära och äter god mat. Men samtidigt som all denna glädje så finns det så mycket misär under just den här högtiden. För det första så är det otroligt lätt hänt att det blir lite för mycket alkohol bland de vuxna under julen, för många så är det inget speciellt men för en del så blir det så mycket alkohol bland de vuxna att barnen mår dåligt. Det är många som inte vill vara hemma under julen då de vet att det kommer vara mycket alkohol, för folk som egentligen inte har alkohol problem får ofta ändå i sig lite för mycket. 

Vi har de som faktiskt inte har någon familj att spendera julen med antingen för att de gått bort eller för att de har stängt en ute. Det är otroligt många LGBTQ+ människor som får spendera julen ensamma för att deras nära inte accepterar de för vilka de faktiskt är.

Sen har vi sådana som kanske har problem med lite annat som t.ex. maten. Maten är en väldigt stor grej under julen, vilket gör så att vissa kan känna stor press inför den. Det är just en tanke som jag tror flest har svårt att förstå, "vadå 'känna stor press inför allt mat?'". Jo under julen så är det en norm att man ska äta riktigt mycket, nästan så man spricker för att man är så himla mätt. Men just den tanken är så triggande för många, för i vår värld så har vi en sådan stor vikthets och otroligt stränga idealbilder, och alla vet att man blir inte som idealet om man proppar i sig mat, eller hur? Just den här saken har jag själv en erfarenhet av. Att äta lite mat för att man inte vill gå upp i vikt och få höra "vad lite du äter, ät mer det är ju jul". Så när man får höra det så tar man lite mer men när man ätit det lilla mera så slår ens inre mobbare tillbaka. Nu mår man dåligt just för att man ätit mer än vad man "får", man vill bara försvinna. Julen har under många år sett ut ungefär såhär för mig, jag har försökt att räkna varenda kalori som jag trycker i mig. Det sluta alltid med att jag äter "för mycket" och får så dåligt samvete för att jag åt den där extra kötbullen som om det vore kriminellt. Jag brukar alltid hamna inne på en toalett och gråta för att jag gav in och åt mer än planerat. Förra julen var nog den värsta, jag åt knappt någonting men hamnde ändå inne på den där jävla toaletten med gråten i halsen och planerade hur jag inte skulle äta något de kommande dagarna för att väga upp för de jag åt under julafton. Jag blir bättre, iår har jag ätit mer än förra året och mår ändå bättre men jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte hade några problem med mat längre, speciellt under julen.

Sedan så finns det självklart OTROLIGT mycket andra anledningar till varför vissa har det extra svårt under julen.

 

Men med det här inlägget ville jag mest bara uppmärksamma alla som inte har en sådan perfekt jul som många tror och till er som har det lite svårare ETT STORT GOD JUL och kom ihåg att ni klarar det här. <3