I måndags så gjorde jag något som gjorde att jag blev stolt över mig själv. Egentligen så var det inget stort men på senaste tiden så har jag blivit väldigt rädd för fart när det gäller ridningen och det var väldigt länge sedan jag galopperade fort och faktiskt njöt. Istället för att njuta så spänner jag mig och är livrädd för att ramla av. Men iaf, i måndags så fick jag rida Decka och sist jag red henne så var hon rätt så långsam. I måndags däremot var hon hyfsat snabb i traven till och med. Så när Jenny sa att vi skulle galoppera så fick jag lite smått panik men jag gick upp i galopp ändå. För att tyckte att det gick för snabbt så kunde jag bara säga det och så skulle Jenny antagligen låta mig trava. Och jag hade rätt då Deckas galopp var snabb den här gången då hon verkade riktigt pepp. Då hade jag 2 val, antingen att börja trava och hålla emot det faktum att hon ville galoppera eller bara släppa rädslan och njuta.

Det här kommer låta sååå löjligt men då började jag tänka på min tatuering. För er som inte vet så har jag en tatuering på armen där det står fearless. Många undrar varför jag har den tatueringen och beronde på vad för människa jag pratar med så förklarar jag bara ibland. Vissa är bara ignoranta och kommer säga "men det betyder förtfarande orädd så du säger att du är orädd", spelar ingen roll vad jag säger. Men min tatuering för mig betyder att trots att man är rädd som bara fan så ska man försöka, DÅ är man fearless. För att orädd är OMÖJLIGT att vara, vi alla är mänskliga och rädsla är mänskligt. Men vi kan däremot gå emot vår rädsla och göra saker ändå och det är för mig fearless. En förklaring som vissa accepterar medan andra inte gör det.

Men att tänka på min tatuering brukar hjälpa och det är själva anledningen till att jag gjorde den. Jag tog iallafall beslutet att INTE bryta av utan att försöka njuta. Att bara släppa sin rädsla var super svårt men jag klarade det och efter en stund så var den snabba galoppen helt underbar. Då kände jag mig även så jäkla stolt för att de senaste veckorna har jag vägrat att galoppera, även på långsamma hästar och nu galopperar jag fort och njuter. Asså allt går framåt, det må vara svårt men det går framåt.