Heeejsan!

Idag så skulle min grupp filma till vår kortfilm, vilket skulle göras här i Alunda vilket gav mig över en timmes sovmorgon. Och det var såååå skönt, fortfarande lite jobbigt att kliva upp på morgonen men jag var inte ens i närheten av lika trött som jag brukar. I alla fall, efter jag fått min sköna sovmorgon så bakade jag scones och gjorde iordning lite te innan jag blev tvungen att möta upp de andra. Vi höll på längre än vad vår vanliga skoldag var men vi lyckades även filma rätt så mycket vilket var rätt så skönt.

Efter så följde jag först med Amanda till bussen och sedan drog jag hem och åt middag och gjorde iordning mig för ridningen(ingen aning hur den där meningen blev, känns som för mycket och)

Ridningen gick hyfsat bra beroende på omständigheterna, jag har ju inte bloggat på länge så kommer dra en hyfast lång historia nu, hehe. I alla fall tre söndagar sedan så red jag Werner och föll av då han blev rädd och tog några steg åt sidan. Jag blev väldigt yr och höll på att svimma så istället för att hoppa upp och fortsätta så fick jag åka hem. Söndagen efter det så var jag trött så då drog jag med mig Werner ut i skogen själv, han tycker egentligen inte om att rida ut själv men i början så gick det bättre den här gången än sist. Vi mötte efter en liten stund en traktor och då ställde jag upp på sidan så att traktorn skulle kunna komma förbi men Werner började stampa lite nervöst vilket gjorde mig nervös och jag tror att det var min nervositet som verkligen skrämde upp honom så att han vände om och sprang fort som fan tillbaka till stallet. Jag höll mig kvar nästan hela tiden jag föll av när vi nästan var vid stallet och som tur va så föll jag av på gräs och gjorde inte illa mig.

Efter det så skulle jag skritta av i ridhuset så att hans adrenalin gick ner men inne i ridhuset reagera han på något som han ALDRIG reagerat på förr och det var att vi gick lite för nära ridhusväggen så att min fot slog i. Så han blev livrädd och sprang som fan igen och jag föll av igen. Jenny kom och så hade vi ett litet "rehab"(ingen aning vad jag ska kalla det). Sedan skulle jag hoppa på men då var jag LIVRÄDD och jag hann inte ens sätta mig förrän han vill börja springa som tur är så höll Jenny i honom.

Jag hat nu ridit tre gånger sedan dess, de två första gångerna var på Kolle. Han är BOKSTAVLIGT talat hästens motsvarighet till en snigel och som tur är så reagerar han inte så mycket på om ryttaren är lite nerövs och rädd. Idag(tredje gången) så red jag Decka. Hon är en rätt så stor häst men också väldigt seg. Jag har ridit henne en gång tidigare och jag visste att hon inte alltid är så rolig att ha att göra med i stallet men hon är snäll att rida. Först när jag kände att jag var lite nervös för att hoppa upp så trodde jag att det var för att hon var så stor, men när jag väl hoppat upp så insåg jag att jag inte var nervös. Utan jag var rädd för att rida, jag har nu märkt att jag är rädda för att rida en ny "häst"(häst jag inte ridit sedan mina incidenter med Werner), ljud som egentligen inte ska vara där(jag råkade skrapa i min fot i väggen 3 gånger och alla gånger så var min reaktion att hålla i mig så hårt som möjligt),jag är rädd för fart och att göra saker som inte är super lätta. Decka är väldigt långsam för att vara en stor häst men jag tyckte endå att det gick fort så när vi skulle galoppera så vägra jag först. Efter lite pepp från Jenny och Michelle så försökte jag och det gick okej då den inte var så snabb som jag trodde att den skulle vara. Sedan blev den lite snabbare då hon blev mer peppad men det kändes fortfarande okej. 

Jag kommer inte rida Werner på ett tag, jag ska först känna mig trygg på andra hästar igen då jag och Werner blivit lite av en katastorf kombination då vi skrämmer upp varandra. Men mitt mål är att tillslut kunna rida honom som vanligt igen.